Det maktlösa offret

Att prioritera personliga värden framför en eventuell framtida vinst ger större makt. Så skulle man kunna sammanfatta förra månadens samtal om ledarskapets dilemman. Den här gången ska vi titta på en av de största fallgroparna när det gäller att behålla och använda denna makt, som intressant nog är att det är så tacksamt att vara ett maktlöst offer.

Vi hör ofta att ledarskap och maktutövning innebär ansvar. Vi hör mindre om vad som händer när saker och ting går fel och att vi då gärna gömmer oss från skuldbördan. Sällan tänker vi på hur intimt dessa saker hänger ihop. Och visst finns det många sätt att skylla ifrån sig: ”den andra avdelningen höll inte budgeten”, ”projektledaren glömde berätta om ändringarna innan han gick på semester” eller ”nedskärningarna gjorde att vi måste slarva med rengöringen” är några exempel. De flesta av oss vill ju framstå som framgångsrika - och vi får bekräftelse genom andras mer eller mindre uttalade godkännande. Då är offerrollen, att vi skyller problemet på någonting ”där ute”, ett till synes effektivt sätt att undvika att bli ”nedsmutsade” av ett misslyckande. Vårt första misstag är att vi då gjort skuld synonymt med ansvar, det andra är att vi effektivt gjort oss maktlösa att påverka situationen och att vi därigenom permanentat både vår offerroll och den dåliga situationen i sig.

Klichén är att vi antingen är en del av problemet eller en del av lösningen, men det är faktiskt helt fel: om vi vill vara en del av lösningen måste vi vara en del av problemet. Det vill säga, om vi inte medvetet ser vårt bidrag till eller relation till en dålig situation kommer vi definitivt inte kunna påverka den. Här handlar det naturligtvis inte om att ta på sig skulden för något vi inte kunnat förutse eller påverka, utan om förmågan eller makten att påverka en situation i linje med vår integritet och våra värden även under svåra yttre omständigheter. Vi är inte ansvariga för en situation, vi är ansvariga under en situation.

Att vara ansvarig är nämligen detsamma som att ha makt och makten att förändra något, eller att lösa ett problem, beror helt och hållet på vår förmåga att ”svara upp” mot vad som krävs i en situation, på engelska vår ”response-ability”. Och just precis här kan vi då faktiskt välja själva: antingen blir vi ”offer”, kanske oskyldiga i omgivningens ögon men även försvagade och maktlöst utlämnade till omvärldens nyckfulla förändringar, eller så väljer vi att vara ”makthavare”, utsatta för friktion och problem, men med en syn på yttre faktorer utanför vår kontroll som konstruktiva utmaningar och inte något som bara råkar drabba oss, och med makt att själva skapa förändringar. 

Det kräver förstås en hel del mod och kan vara en stor inre omställning att medvetet stå kvar när det blåser snålt, men oftast är bekräftelsen snabb: en inre känsla av självständig styrka och större yttre makt att kunna påverka situationer - både de som fallit i våra knän och de som vi varit missnöjda med men tidigare inte kunnat göra något åt. 

Ibland kan andra i omgivningen fortfarande leta efter syndabockar, någon som är ”dålig” eller som gjort ”fel”, hur vi än beter oss. Hur vi hanterar detta ska vi titta närmare på nästa gång.

Text: Manfred Peters Uppdaterat: 2013-04-03

Bli medlem