2013-09-11

Utvecklas genom dina svagheter

Det perfekta är inte alltid det rätta. Det är till och med så att dina svagheter och dåliga sidor kan leda till utveckling.

Beslut som grundas på dialog med andra om känslan av vad som verkligen har betydelse är oftast bättre än de beslut vi tror är bara rationella. Så skulle man kunna sammanfatta förra samtalet om ledarskapets dilemman. Den här gången ska vi se vad som händer när vi själva eller andra runt omkring oss beter sig illa - och varför detta kanske ändå inte bara är dåligt.

De allra flesta av oss föredrar ju att ha så litet kontakt som möjligt med våra svagheter och om något känns obehagligt i magen försöker vi att inte tänka på det eller att göra oss av med det så fort som möjligt. Det handlar nu inte främst om något vi gjorde på den senaste julfesten utan sådant vi stöter på varje dag och inte riktigt vill kännas vid. Någon är alltid sen, någon annan blir för arg på de som kommer sent, andra slösurfar i timmar när de tror ingen ser eller tar med sig ett kaffepaket hem i farten.

Dessa, och andra betydligt värre beteenden, ser vi förvisso som ”dåliga”, något vi gärna skulle slippa. Och visst kan de ställa till med mycket problem och lidande, men om vi nu står där med dem, är de då också även något mer? Och ska vi alltid bara fokusera helt och hållet på att städa bort dem?

Tänk på en lite överdriven bild av den ideala organisationen: alla vet vad de ska göra och gör det rätt, planerna följs till punkt och pricka, budgeten håller och framtidsutsikterna är lysande. Ja, alla mår bra och är trevliga mot varandra. Så är det något fel med det då? Nej, kanske inte än, men fortsätt dra ut samma scenario längre in i framtiden så verkar det plötsligt mindre perfekt. Folk är uttråkade. Liknöjdhet och ovilja till förändring finns överallt. Små problem som ingen reflekterat över har hunnit bli till rejäla surdegar. Ingen är längre van vid att hantera konflikter eller vid att tänka helt nytt. Kanske blir man sedan plötsligt omsprungen av konkurrenten och allt ser helt annorlunda ut. Oväntat nog är det vad vi ofta upplever som våra dåliga sidor som kan se till att detta inte händer oss.

Det vi ser som dåligt beteende är ofta symptom på något som händer under ytan. De är en ledtråd till hur människor fungerar, vad som verkligen pågår och därmed en värdefull eller till och med nödvändig källa till utveckling. Lås dörren när mötet börjar, spärra Facebook på nätverket, göm kaffet. Symptomen är då kanske borta, men inte det som pågår under ytan. Och nu är ledtråden borta. Detsamma gäller för övrigt om hot eller straff fått någon att skärpa till sig ett tag. Här handlar det alltså om att upptäcka både problem och förändringspotential, och våra oönskade sidor är ofta signalen vi behöver.

Men våra mindre perfekta beteenden kan också vara den friktion som människorna i den perfekta organisationen i exemplet ovan behöver för att hålla sig vakna och för att utvecklas till något bättre. Inom utveckling betyder ofta för lite friktion att vi inte stimuleras tillräckligt och att utvecklingen avstannar, och stannar gör den även om friktionen blir för stor och traumatisk och vi bara försöker klara oss genom dagen. Lagom är bäst alltså.

Vi vill såklart inte gärna ha fler problem eller sämre beteenden. Men, taget med måtta i sitt rätta sammanhang, är alltså våra ”dåliga” sidor något som kan ge oss ledtrådar om var det finns större och djupare frågeställningar och därmed även utvecklingsmöjligheter. De har också potential att fungera som en lagom utmanande friktion. Bägge dessa faktorer gör organisationen levande och kan få den att utvecklas.

Bara som en tanke inför nästa utvecklingssamtal alltså.

Text: Manfred Peters Uppdaterat: 2013-09-11

Bli medlem