Intuition som vägledning

Visst brukar det kännas jobbigt när saker "hänger i luften"? Men om vi låter oss vila i tillståndet innan beslut är fattat kan vi nå bättre resultat. Och låta intuition och känsla vägleda oss.

Lugn men uppmärksam väntan, parad med balanserad handling när tillfället är det rätta fungerar bättre än ständigt pågående och energikrävande ”effektivitet”. Så skulle man kunna sammanfatta förra månadens samtal om ledarskapets dilemman. Den här gången ska vi titta närmare på hur denna vältajmade och balanserade handling kan fungera.

Inför ett beslut att göra eller förändra något, exempelvis att skriva på ett avtal, ändra arbetsrutiner, att anställa en ny medarbetare, eller välja inköpsstrategi, påverkas varje ledare av omedvetna inre processer som kan försämra beslutens timing och kvalitet eller ökar arbetsbördan. Att beskriva några vanliga utmaningar gör det tydligare att se vad det är som pågår och hur man kan förbereda sig.

När det gäller att vänta in rätt timing för att göra något är den första utmaningen ofta hur vi hanterar anspänningen av att något just inte är bestämt eller gjort ännu. Det känns som ett orosmoment när saker så att säga ”hänger i luften”. Och visst är det mycket bra med tydliga beslut, men så fort vi kommit dit, när vi ”satt ner foten”, så stannar vi, och många av de processer som utvecklar oss själva och våra organisationer, också upp. Inget mer stötande och blötande, inga mer innovativa förslag som vidgar vyerna inga fler mödosamt framarbetade insikter. Konkret blir utmaningen att medvetet orka bära spänningen till det rätta ögonblicket, ungefär som att uthärda hur det bränner i musklerna på gymmet för att få den optimala träningseffekten som ska hjälpa oss att växa.

Nästa utmaning är på sätt och vis den motsatta, vi skjuter upp beslut eller handling när nervositeten inför potentiellt negativa händelser eller konsekvenser förlamar oss fastän tiden är den rätta. Ingen vågar sticka ut hakan, och projektgrupper och utredningar fortsätter i evighet. Tanken på förlust och skam, merarbete eller slöseri förstör vad som annars ofta är en klar och rättvisande känsla för rätt tillfälle och rätt handlande. De gamla samurajerna brukade inleda dagen med en inre bild av sin egen död och misslyckande, för att sedan acceptera den och leva resten av dagen obehindrade. Utan att gå till samma överdrift kan den konkreta utmaningen exempelvis handla om att inleda arbetsveckan med att kort se och känna konsekvenserna av ett eventuellt misslyckande, och sedan försöka nå känslan av att vår självkänsla och känsla av mening förblir intakt, oavsett vad som drabbar oss.

Slutligen kommer vi ändå stå inför beslutets eller handlingarnas innehåll. Väljer vi den ena eller den andra vägen att gå? Det finns förstås inget universellt svar, men det blir enklare om vi inser att det helt enkelt inte finns några fullt ut rationella val. Varje valsituation färgas av intuition och känsla inom de ramar vi har gett dem. Formell och hierarkisk rationalism med omedvetna känslor som bubblar under ytan ger oftast sämst resultat. Mogen och vältränad intuition, välvilligt beskyddad av tankedialog med andra jämbördiga, är oftast det bästa. För dig som ledare handlar detta konkret om att hitta tillfällen och innehåll som betyder något för dig själv – där du själv känner betydelse. Vad detta betyder är högst individuellt, kulturberoende och kan ta tid att känna igen.

I en gammal kinesisk legend samlades ett antal generaler till krigsråd inför ett avgörande fältslag. De skulle till slut rösta för att attackera eller för att gå till reträtt. Det var fler som röstade för att gå till reträtt, men eftersom antalet generaler som röstade för attack var samma tal som symbolen för seger så bestämde man sig enhälligt för att anfalla, och vann en stor seger. Generalerna fann betydelse på ett sätt som hjälpte dem att bestämma sig. Inom ramarna för vår nutida, västerländska, verklighet kan vi göra detsamma.

Text: Uppdaterat: 2013-05-24

Bli medlem