2010-03-12

Vd och hemma med barn – det går visst!

Åsa Keller. Foto: Jeanette Hägglund

Noggranna förberedelser, bra planering och flexibilitet. Plus en positiv arbetsgivare. För Åsa Keller, vd på hemserviceföretaget Homemaid, var det nyckeln till en fungerande föräldraledighet.

När Åsa Keller skulle få sitt första barn våren 2006 var det en hel del som skulle lösas före nedkomsten. Homemaid var inne i en kraftig tillväxtfas och hade noterats på Aktietorget. Samtidigt stundade en valdebatt och ett regeringsskifte som sannolikt skulle innebära positiva förändringar för den som erbjuder hushållsnära tjänster.

– Jag förberedde styrelsen väldigt tidigt. På så sätt hade vi gott om tid att diskutera hur vi skulle lösa det hela. Vi gjorde en plan för hur vi skulle göra om allt gick bra. Men vi hade också en reservplan ifall något skulle gå fel eller bli jobbigt, säger Åsa Keller.

Planera ledigheten

Att planera ledigheten noga och i god tid med arbetsgivaren är något hon varmt rekommenderar andra chefer. En del av Åsa Kellers arbetsuppgifter delegerades till andra medarbetare (där de sedan har stannat), en finanschef anställdes och en styrelseledamot gick in som vd under tre månader.

När Åsas son fötts kände hon ganska snabbt att hon ville tillbaka till jobbet på deltid. Först arbetade hon 10–20 procent och trappade sedan successivt upp under ungefär ett år. Eftersom Åsas man också hade ett krävande jobb som det var svårt att vara borta mycket från valde familjen en lösning där Åsas mamma tog hand om sitt barnbarn en dag per vecka.

– Att diskutera med sin familj hur man ska göra och vad man vill är minst lika viktigt som att få arbetsgivaren att tro på en lösning. Det vill jag också tipsa chefskollegor om, säger hon.

Skaffat sig erfarenhet

Med det andra barnet, som föddes sommaren 2008, gick det lättare. Både familjen och arbetsgivaren visste ungefär vad som väntade och hade skaffat sig erfarenhet. Då tog det 15 månader innan Åsa var tillbaka på heltid. Särskilt i början av ledigheterna var Åsa Keller väldigt flexibel i sin relation till jobbet. Detsamma gällde arbetsgivare och medarbetare. Till en början valde de att inte ha några rutiner.

– Det var ju svårt att säga att jag skulle vara tillgänglig mellan klockan nio och tio när jag inte visste när barnen skulle sova eller ville äta. Då var vi flexibla istället. Ringde någon när det inte passade för mig, så ringde jag tillbaka senare. Det fungerade väldigt bra.

Det fanns också perioder då den lediga vd:n bara fick störas om ärendet var väldigt akut. På så vis fick den nya organisationen en möjlighet att klara sig själv och se till att det inte dök upp akuta ärenden varje dag. Ett företag där många frågor blir ett akut vd-problem fungerar inte särskilt bra, enligt Åsa Keller.

Acceptans och engagemang

Hon är osäker på hur acceptansen är generellt bland arbetsgivare när det gäller vd-ar och höga chefer som vill ta ut föräldraledighet. Kanske rent av på heltid.
Att vara vd kräver mycket engagemang. Och just engagemanget gör att många vill tillbaka till jobbet snabbt av egen vilja.

– Men det säkert lite lättare som kvinna att få förståelse för att man ska vara ledig. Gäller det en man blir det nog mer diskussioner, men jag tror att det håller på att ändras lite även där, säger Åsa Keller.

Själv fick hon bara positiva bemötanden på arbetsplatsen när hon berättade att hon väntade barn. Bolagets styrelseordförande gratulerade och sa att om det är något företag som ska klara av det här så är det Homemaid. En del av affärsidén är ju att erbjuda lösningar som får livet att gå ihop för småbarnsföräldrar.

Extern kritik

Den kritik hon fick höra var i stället extern. Den kom både från affärslivet och den privata sfären, men framfördes aldrig direkt till Åsa. Hon fick höra den på omvägar.

– Några undrade om jag var tillräckligt mycket mamma och andra hur jag räckte till som företagsledare. Men det får man ta med en nypa salt. Jag trodde på det vi hade bestämt och har lärt mig att inte lyssna för mycket på sådant.

Över förväntan

Någon abstinens kände Åsa Keller inte av under ledigheten. Hon är långt ifrån den klassiska chefstypen som måste ha koll på allt som görs och anser sig vara oersättlig.

– Nej, jag känner mig absolut inte oersättlig. Tvärtom tyckte jag att det var fantastiskt att det mesta som vi hade förberett fungerade. Allt gick över förväntan.

Text: Mats Lundström.

Artikeln publicerad i Ledarnas medlemsinlaga i tidningen Chef nr 3, mars 2010.

Uppdaterat: 2012-12-11

Jag vill bli medlem i Ledarna!

Bli medlem