Individuell lönesättning är mer rättvis

Häromdagen fick jag höra hur lönesättningen fungerade på ett stort traditionellt industriföretag. En medarbetare som hade jobbat tjugo år i yrket och var skiftets stöttepelare hade bara 2 000 kronor mer i månaden än en nyanställd. 2 000 kronor för två decenniers kunskap och erfarenhet.

Ingen kan tycka att det är rimligt. För den som anstränger och förkovrar måste det vara möjligt att göra en bra lönekarriär.

Men i sin replik på Ledarnas debattartikel om lönespridning och lönesättning väljer LO-juristen Claes-Mikael Jonsson att missförstå mitt budskap. Ja, att hans artikel bygger på ett missförstånd måste jag tro eftersom han påstår att individuell lönesättning syftar till att gynna vissa grupper på andras bekostnad.

Syftet med individuell lönesättning är precis det motsatta. Den flyttar lönesättningens fokus från gruppen till den enskilde medarbetaren. I stället för centralt dikterade krontal och procentsatser för alla sätts lönen i samtal mellan medarbetare och chef, som är de enda som vet vad medarbetaren presterat på arbetsplatsen.

Individuell lönesättning leder inte till att alla tjänstemän drar ifrån alla arbetare, utan att var och en får en lön som speglar deras arbetsinsats, deras uppdrag och företagets betalningsförmåga. Det innebär bara att alla kan göra lönekarriär genom att satsa på jobbet, vare sig du är chef, lärare eller skiftets stöttepelare.

Annika Elias, ordförande Ledarna

Läs slutrepliken på Aftonbladet Debatt: Individuell lönesättning är mer rättvis