En världsekonomi i fritt fall

Lågkonjunkturen utvecklas till en recession

Den mindre lågkonjunktur, som tog sin början under 2019, och som de flesta konjunkturbedömare räknade med skulle vara kortvarig, har på grund av coronapandemin utvecklats till en världsekonomi i fritt fall. En recession, alltså att BNP sjunker två kvartal i rad, är mycket trolig. Varje dag presenterar regeringar världen över nya stödpaket, mer omfattande än åtgärderna som nyligen införts, och de aviserar beredskap att sätta in ytterligare insatser om de bedömer att så behövs.

Flera länders centralbanker har sänkt styrräntorna. Eftersom ränteläget i de flesta länder redan före coronapandemin var mycket lågt, på grund av den extrema lågräntepolitik som förts sedan finanskrisen, så har räntesänkningarna mindre verkan. Centralbankerna har också vidtagit andra omfattande åtgärder för att tillföra likviditet till marknaden så att företagen har fortsatt tillgång till krediter, och de har aviserat att de är beredda att sätta in ytterligare insatser om de bedömer att så krävs.

Centralbankernas lågräntepolitik ruckade obligationsmarknadernas funktionssätt vilket drivit upp börskurserna till rekordnivåer. Obligationer ger inte längre någon avkastning – i normala tider är det i obligationer man investerar, om man önskar sig en säker men lägre avkastning. Därför måste investerarare söka sig till den mycket mer riskfyllda aktiemarknaden för att över huvud taget kunna få någon avkastning. Börskurserna blev dopade i och med detta, och därmed blev fallen på börserna världen över så kraftiga när en kris väl kom.

BNP-raset under andra kvartalet i år blir historiskt

Att göra konjunktur- och strukturekonomiska prognoser i dagens läge blir enbart, mer eller mindre, välgrundade gissningar. Men troligen blir BNP-raset under det andra kvartalet i år det största som Sverige skådat, någonstans mellan 5 och 10 procent. Och ett större fall än 10 procent är långt ifrån uteslutet. För helåret 2020 är det en välgrundad gissning att Sveriges BNP, i likhet med global BNP, kommer att sjunka med flera procentenheter. Fallet för Sverige beräknas dock bli värre. Varslen ligger redan på samma nivå som under finanskrisen, och en arbetslöshet på 10 procent eller mer är att vänta till sommaren. Detta trots de redan beslutade, och troligen kommande, finanspolitiska satsningarna.

I denna kris är problemet och lösningen en och samma

Globala ekonomiska kriser har alla haft sina egna kännetecken. Det som är unikt med denna kris är att det viktigaste skälet till att krisen uppstått och den viktigaste åtgärden för att lösa krisen sammanfaller. Litet grovt kan man säga att i denna kris är problemet och lösningen en och samma: Att människor stannar hemma, ibland frivilligt och, ibland på grund av regeringsdekret, drabbar konsumtionen och därmed många företag väldigt hårt. Samtidigt är detta kanske den viktigaste åtgärden för att sakta ned smittspridningen, ”platta ned kurvan”, så att sjukvården hinner med att ta hand om de som blir riktigt sjuka.

Avvägningarna mellan hur omfattande de beslutade åtgärderna för minska smittspridning ska vara för att inte skada samhällsekonomin på lång sikt görs under stor osäkerhet. Besluten om lämpliga avvägningar är därför mycket svåra att fatta. Men det räcker inte med att stanna hemma. Det behövs kraftiga penningpolitiska, och framför allt finanspolitiska åtgärder, för att världsekonomin ska ta sig ur detta frysta tillstånd.

Finanspolitik mer kraftfull än penningpolitik

Finanspolitiska åtgärder är, som sagt, mer kraftfulla än penningpolitiska åtgärder i dagens läge. USA:s senat fattade nyligen, efter ett antal dagars stormiga förhandlingar mellan republikaner och demokrater, ett enigt beslut om att sjösätta ett finanspolitiskt stimulanspaket som är historiskt i sin omfattning, motsvarande cirka 10 procent av USA:s BNP. (I skrivande stund ska stödpaketet fortfarande godkännas av presidenten.) Merparten ska gå till låg- och medelinkomsttagare, oberoende av om de har jobb eller inte; till små- och medelstora företag samt till förbättring av arbetslöshetsunderstöd och hjälp till sjukhus som vårdar många coronasmittade.

Tysklands regering överger sin långvariga finanspolitiskt sparsamma linje och lanserar det största stimulanspaketet som skapats i de större euroekonomierna, motsvarande cirka 4 procent av Tysklands BNP. Bland annat ingår en stor räddningsfond (bailout fund), för att rädda företag som annars skulle gå under som en följd av coronapandemin. Detta har Tyskland kunnat göra därför att EU-kommissionen nyligen kommit med beskedet att kravet på att medlemsländernas budgetunderskott inte får överskrida 3 procent tillfälligt upphävs. Vilka konsekvenserna av detta blir för eurosamarbetet vet vi ännu inte, men trycket ökar nu på att de länder som ingår i valutaunionen ska skapa en gemensam finanspolitik och gemensamma ”corona-obligationer” i euro, utgivna av Europeiska centralbanken, ECB.

Den danska regeringen har aviserat ett omfattande finanspolitiskt stödpaket för att undvika massuppsägningar. Bland de viktigaste åtgärderna är att företag, som drabbats av pandemin, kompenseras för löner och fasta kostnader för personal som det nu inte finns arbetsuppgifter för. Företagen ges kreditfaciliteter samt anstånd med skatteinbetalningar.

Jämfört med USA, Tyskland och Danmark är de finanspolitiska åtgärderna i Sverige (ännu?) inte lika omfattande. De åtgärder riktade mot hushållen som hittills aviserats är mer generösa regler avseende ersättning vid sjukdom. Åtgärder riktade mot företag, särskilt små- och medelstora företag, innehåller lån, garantier och anstånd med skattebetalningar samt avlastning för sjuklöneperioden.

Korttidsarbete – en finanspolitisk åtgärd med hjälp av arbetsmarknadens parter

Regeringen har också beslutat att införa korttidsarbete (korttidspermittering) med statligt stöd. Det innebär att en arbetsgivare, efter en överenskommelse mellan fack och arbetsgivaren, och ett godkännande från Tillväxtverket, kan få stöd från staten för att införa korttidsarbete av anställda under perioden 16 mars–31 december 2020. De anställda som berörs går ned i arbetstid men går inte alls ned lika mycket i lön. Ledarna har slutit ett centralt avtal om korttidsarbete med Svenskt Näringsliv samt avtal med andra arbetsgivarorganisationer som inte tillhör Svenskt Näringsliv. Dessa avtal är i färd med att implementeras på de olika avtalsområdena.

Gott om finanspolitiskt handlingsutrymme

Det är rimligt att förvänta sig mer omfattande finanspolitiska åtgärder framöver i Sverige. De svenska offentliga finanserna är i mycket gott skick, till skillnad från många länder som drabbades ännu hårdare av finanskrisen. Den konsoliderade offentliga bruttoskulden, som enligt Maastrichtfördraget inte får överstiga 60 procent av BNP för EU:s medlemsländer, (därför kallas denna skuld ofta för Maastrichtskulden), uppgick för Sveriges del till cirka 35 procent av BNP 2019.

Det finns alltså gott om finanspolitiskt handlingsutrymme, även givet reglerna i det svenska finanspolitiska ramverket. Regeln om överskottsmålet säger att den offentliga sektorns finansiella sparande, det vill säga inkomster minus utgifter, i genomsnitt ska uppgå till en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Sparandet kan alltså avvika uppåt eller nedåt enskilda år. Regeln om skuldankaret säger att Maastrichtskulden ska vara 35 procent på medellång sikt. Om Maastrichtskulden avviker med mer än 5 procent av BNP ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen och förklara vad som orsakat avvikelsen och hur den ska hanteras. De samhällsekonomiska effekterna av den pandemi som covid-19 hittills orsakat torde vara ett giltigt skäl för regeringen att tillfälligt avvika från skuldankaret.

Kompetent ledarskap krävs på alla nivåer

Som alla kriser ställer även denna kris krav på ett kompetent ledarskap, på alla nivåer, såväl internationellt och nationellt som på den lokala företagsnivån. Att följa råd och anvisningar från myndigheter blir en självklarhet för alla människor. Att fatta beslut, ibland avgörande sådana, under stor osäkerhet – det är vad chefer och ledare måste kunna göra nu. I en tid när omständigheter snabbt förändras är ett agilt ledarskap av största vikt.

Att arbeta som chef inom direkt pandemidrabbade verksamheter, såsom sjukvården och äldreomsorgen, är en oerhört pressande situation där existerande krav skärps och nya krav tillkommer. Att ha ett chefskap som fungerar för att leda på distans blir ännu viktigare än tidigare, när de chefer och medarbetare som kan, ofta och kanske under en lång tid framöver, tillråds att jobba hemma för att minska risken för smittspridning.

Ingen vet idag vilka de långsiktiga effekterna på samhällsekonomin blir av denna kris. Mycket troligt är dock att den pågående digitaliseringen växlas upp i ett ännu snabbare tempo. Vad som är mer osäkert är om globaliseringen bromsas upp, en uppbromsning är i alla fall sannolikt en kortsiktig effekt. Oavsett åt vilka håll de långsiktiga effekterna går, så kommer det att finnas ett ännu större behovs av kompetensutveckling och möjligheter till omställning på arbetsmarknaden.

Förhoppningsvis kommer chefer i alla verksamheter att kunna dra nytta av de förändringar som görs på arbetsplatserna under denna kris, vad gäller exempelvis hantering av bemanning, stöd för digitalisering och inte minst, en högre beredskap inför nästa kris.

Sammanfattning

Trots de stora osäkerheterna om hur stora effekterna blir på världsekonomin av coronapandemin är det mycket troligt att vi är på väg in i en global recession. Åtgärderna för att stoppa smittspridningen är orsaken till problemen men också en avgörande del av lösningen. Det behövs kraftiga penningpolitiska, och framför allt finanspolitiska, åtgärder för att världsekonomin ska ta sig ur detta frysta tillstånd. Vad vi ser nu i flera länder är kraftiga penningpolitiska åtgärder men framför allt finanspolitiska stödpaket vilkas omfattning är historisk. De svenska offentliga finanserna är, till skillnad många andra länder, i mycket gott skick. Sverige har därmed gott om finanspolitiskt utrymme. Som alla kriser ställer även denna kris krav på ett kompetent ledarskap, på alla nivåer, såväl internationellt och nationellt som på den lokala företagsnivån.

Anna Thoursie
chefsekonom Ledarna