Kränkande särbehandling

Kränkande särbehandling är ett samlingsbegrepp för flera typer av oacceptabelt beteende.

Arbetsmiljöverket definierar kränkande särbehandling så här:

”Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.” (AFS 2015:4)

Arbetsgivarens ansvar

Arbetsgivaren ska enligt föreskrifterna klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten och motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Klargörandet kan lämpligen göras skriftligen i en policy.

Ett gemensamt arbete kring bemötande och uppträdande kan bidra till att motverka kränkande särbehandling.

Exempel på förhållanden i verksamheten som är viktiga att vara uppmärksam på är:

  • Arbetsfördelning – för mycket/lite att göra/rätt person med kompetens för uppgiften.
  • Otydlig rollfördelning.
  • Konsekvenser av förändringar.
  • Konflikter.
  • Icke närvarande chefer.

En av de vanligast orsakerna till att kränkningar förekommer i verksamheter är konflikter som inte hanteras i tid. Som chef måste du våga ta tag i konflikter på arbetsplatsen – helst innan de bryter ut – och då förutsätter det återigen att du är närvarande så att du kan se signalerna och agera så att inte konflikterna eskalerar. Icke närvarande chefer ger också utrymme för informellt ledarskap, vilket i sin tur utgör en risk för att det uppstår konflikter mellan medarbetarna i gruppen och att någon eller några ställs utanför gemenskapen. 

Läs mer om konflikthantering

Rutiner för hantering av kränkande särbehandling

Det måste också finnas rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras.

Av rutinerna ska det framgå:

  • Vem som tar emot information om att kränkande särbehandling förekommer
  • Vad som händer med informationen, vad mottagaren ska göra
  • Hur och var de som är utsatta snabbt kan få hjälp

Rutinerna ska göras kända för alla arbetstagare.

Vanligtvis rapporteras kränkande särbehandling till en chef när berörda inte på egen hand lyckats reda upp situationen.

Inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet ligger en skyldighet att, i de fall någon arbetstagare råkar ut för ohälsa eller olycksfall i arbetet eller något allvarligt tillbud inträffar i arbetet, utreda orsakerna så att risker för ohälsa eller olycksfall kan förebyggas i fortsättningen.

Ett undermåligt utredningsförfarande när det gäller kränkande särbehandling kan vara skadligt både ur arbetsmiljö- och hälsosynpunkt. Den som genomför en utredning bör därför ha tillräcklig kompetens, möjlighet att agera opartiskt och ha de berördas förtroende.

Det går att ge företagshälsovård eller annan sakkunnig uppdraget att ge stöd och hjälp. Arbetstagare kan dessutom vända sig till skyddsombud, men det är alltid arbetsgivaren som är skyldig att se till att frågan utreds.