Barbro Westerholm: Kampen för allas lika värde fortsätter

Nu är det drygt 40 år sedan Barbro Westerholm, då generaldirektör för Socialstyrelsen, undertecknade beslutet att homosexualitet inte länge skulle klassas som en psykisk sjukdom. Än idag fortsätter hon oförtrutet att driva på i frågor om människor lika värde. 2019–2021 satt hon i RFSU:s förbundsstyrelse.

”Vi är arga, inte snälla, vi är homosexuella, nu ska sjukdomsstämpeln bort, annars blir processen kort!”

Så skallade ropen ute på trappan den där dagen 1979 när Barbro nyligen hade tillträtt rollen som generaldirektör för Socialstyrelsen. Trappan var fylld med ockupanter, som samlats i protest mot att homosexualitet var klassad som en psykisk sjukdom. Barbro höll med ockupanterna och drygt två månader senare hade hon sörjt för att sjukdomsstämpeln tagits bort. Den händelsen bidrog starkt till att Barbro började engagera sig i dessa frågor.

– Jag tyckte det var absurt att kärlek mellan två människor skulle betraktas som en sjukdom, säger Barbro Westerholm. När jag var barn fanns det en ramaffär på gatan där vi bodde, de båda männen som drev den butiken brukade hålla varandra i handen. När jag frågade min pappa varför de gjorde det, svarade han: De älskar varandra på samma sätt som jag älskar din mamma.

Den självklara attityden till allas lika värde har följt Barbro genom åren.

pride-2021-barbro.jpg

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L).

Nästa steg som togs för att göra homosexuellas vardag mer rättvis var att driva igenom lagen om registrerat partnerskap 1994. Barbro hade drivit frågan hårt under flera års tid och det uppfattades av många som kontroversiellt, inte minst inom hennes eget parti Liberalerna (dåvarande Folkpartiet). Redan då var frågan om adoption för homosexuella på tapeten, men det skulle ta ytterligare tio år innan den lagen gick igenom.

– Jag är stolt över det vi har gjort, samtidigt inser jag att vi hela tiden måste vara på vår vakt och försvara våra framgångar. Homofoba fördomar förekommer fortfarande och skrapar man lite på ytan så dyker de upp, säger hon.

Enligt Barbro ser vi på flera håll hur homosexuellas rättigheter kringskärs, bland annat i EU-länder som Polen och Ungern. Därför är Pride extra viktigt som den årliga glädjefest det är, menar hon.

– Jag var i Norrbotten 2015 och där fanns det många nyanlända som verkligen uppskattade att alla får älska den man vill och att vi faktiskt firar det med en fest. De kom från länder där man inte vågar leva tillsammans som samkönat par. Dit vill vi inte tillbaka igen i Sverige, och Pride är en viktig symbol för allas lika värde.

Barbro Westerholm är fortfarande stridbar och drar sig inte för att fortsätta ta ställning och driva politik på området, även i frågor som anses kontroversiella och som delar såväl professionen som hbtqi-rörelsen. På frågan vad som finns kvar att göra lagstiftningsmässigt gällande hbtqi-frågorna nämner hon värdmödraskap. Hon väljer att kalla det så, då surrogat är så starkt kopplat till minnen från andra världskriget när surrogat stod för ”dålig kopia”.

– Jag tror att vi kommer att komma till en punkt när vi tillåter värdmödraskap även i Sverige, trots det motstånd som finns idag. Det är en viktig fråga som berör fler än hbtqi-samhället. Vi måste ha en modern lagstiftning som reglerar detta eftersom vi redan idag har barn som föds utomlands via värdmödraskap. Jag vill även göra det enklare att byta kön juridiskt för de personer som upplever att de är födda i fel kön.

Vilka är Barbros bästa tips till chefer för att bidra till en inkluderande arbetsmiljö för hbtqi-personer?

– Det är enkelt: Behandla alla lika! Var empatisk och ta medvetet vara på allas lika värde. Stoppa alla tecken på intolerans redan i flinga-stadiet, vänta inte tills det blir en snöboll.