Är det självklart att män ska tjäna mer än kvinnor?

Kvinnors arbete värderas betydligt lägre än mäns arbete. Det generella lönegapet mellan män och kvinnor är nästan 10 procent enligt statistikmyndigheten SCB. För män och kvinnor i chefspositioner är siffran ännu högre, hela 11,4 procent, visar siffror från Medlingsinstitutet.

Den genomsnittliga månadslönen för kvinnor i ledningsarbete år 2020 var 55 800 kronor, vilket är 88,6 procent av männens 63 000 kronor. Gapet förklaras ofta – och gärna – med att kvinnor och män väljer yrken som värderas olika. Ledarna menar att det handlar om värdediskriminering.

Ända fram till början av 1960-talet var det tämligen självklart att män skulle tjäna mer än kvinnor. Men 1960 avskaffades systemet med särskilda kvinnolöner genom en överenskommelse mellan LO och SAF, i dag Svenskt Näringsliv. Trots att det har gått mer än 50 år sedan dess finns det fortfarande lönediskriminering i Sverige, ett av världens mest jämställda länder. Visserligen har lönegapet stadigt minskat sedan 2007 med en halv procentenhet om året, men under pandemin ökade gapet igen.

Den svenska arbetsmarknaden är könssegregerad och förutsättningarna för att verka som chef är beroende av arbetsområde. Förutsättningarna är sämre för chefer, både kvinnor och män, i traditionellt kvinnodominerade yrken och branscher jämfört med de mansdominerade. Det avspeglas bland annat i chefers mandat och arbetsgruppers storlek, liksom i tillgång till administrativt stöd och teknisk utrustning.

Vi menar att detta tydligt visar att det råder en värdediskriminering på arbetsmarknaden, alltså en systematisk undervärdering av arbete som till största delen utförs av kvinnor. Denna värdediskriminering innebär inte enbart omotiverade löneskillnader mellan kvinno- och mansdominerade yrken och sektorer, utan också omotiverade skillnader i arbetsvillkor mellan chefsroller som kan antas ha jämförbart värde och komplexitet. Särskilt gäller detta om hänsyn tas till den utbildning som chefsrollen kräver.

Chefer inom kvinnodominerade arbetsområden, ofta i offentlig sektor, har jämfört med chefer i mansdominerade områden betydligt större medarbetargrupper och fler arbetsuppgifter som ligger utanför chefsuppdraget – samtidigt som de får lägre lön. Detta trots att de generellt har en högre utbildningsnivå och ett omfattande personalansvar.

Chefer inom mansdominerade områden har däremot ofta betydligt bättre organisatoriska förutsättningar för att utöva sitt chefs- och ledarskap. Dessa utmaningar, såväl vad gäller löner som organisatoriska förutsättningar, måste våra folkvalda politiker ta på största allvar och finna en lösning på. Alla chefer ska ha likvärdiga förutsättningar för uppdraget oavsett kön, och oavsett hur könsfördelningen ser ut i de yrken eller sektorer där de jobbar. Allt för att offentlig sektor ska ledas effektivt och förbli relevant för medborgarna även framöver.

Om vi ska jämna ut skillnaderna i lön och värde måste:

• Lön ges efter kompetens, inte efter kön. Lön ska grunda sig på prestation, måluppfyllelse, resultat och hur ledarskapet utövas. Ledarskapets värde ska uppmärksammas.
• Föräldraförsäkringen individualiseras. Ett jämnare uttag av föräldraledigheten mellan kvinnor och män är viktigt för ett mer jämställt arbetsliv och kvinnors möjlighet till karriär- och löneutveckling. Kvinnor tar i dag ut längre föräldraledighet och fler vab-dagar än män. Förväntad närvaro på jobbet är en viktig faktor när arbetsgivare anställer och befordrar.
• Processer och strukturer ses över så att chefsuppdragen upplevs som möjliga att hantera.
• Organisationen och de förutsättningar som cheferna arbetar under granskas. Det måste vara möjligt att vara en bra chef som håller över tid.
• Chefers arbetsmiljö synliggöras. Arbetsgivare har skyldighet att förebygga ohälsosam arbetsbelastning även för chefer. Ge chefer tillgång till anpassade stödfunktioner. I slimmade organisationer har många chefer fått ett alltför tungt administrativt ansvar.

Både av rättviseskäl och för att säkra och utveckla kvaliteten i verksamheten måste huvudmännen ta sitt ansvar för att minska värde- och lönediskrimineringen och uppvärdera kvinnors arbete.

Andreas Miller, förbundsordförande Ledarna
Jenny Wibacke, förste vice ordförande Ledarna samt föreningsordförande för Ledarna inom vård och omsorg

Debattartikeln är publicerad hos Dagens samhälle.