Fler nyheter
Debatt 20 juni 2011

Det måste löna sig bättre att vara en bra chef

Ledarskapets kvalitet betyder lite för tjockleken på lönekuvertet. Om lönerna inte avspeglar skillnaderna i resultat och kompetens mellan dem som arbetar, är lönekostnaderna i praktiken bortkastade pengar, skriver Annika Elias, Ledarna, och åtta chefer.

I Sverige finns ungefär 500 000 personer som har fått förtroendet att vara chefer på sin arbetsplats. De jobbar både i näringslivet och i offentlig sektor. Det handlar om allt i från föreståndaren på förskolan till vd:n på det stora företaget.

Varje månad får landets chefer sammanlagt många miljarder kronor i lön. När vi genomförde en undersökning bland ungefär 13 000 chefer upptäckte vi att företagen och skattebetalarna får dålig valuta för pengarna.

Nästan hälften, 47 procent, av de tillfrågade cheferna uppger nämligen att kvaliteten i ledarskapet har liten eller ingen betydelse för löneutvecklingen. Ungefär lika stor andel, 48 procent, menar att kopplingen är svag mellan resultat, prestation och lön.

Med andra ord syns liten eller ingen skillnad i lönekuvertet mellan en bra och en dålig chef. Mer än varannan chef, 59 procent, vet inte ens vad det egentligen är som styr hur löneökningarna fördelas på deras arbetsplats.

Det är dystra siffror.

För om chefer ska lösa alla sina krävande arbetsuppgifter på ett så bra sätt som möjligt måste lönen sättas på rätt sätt. Den ska premiera gott ledarskap, engagemang och tydliga resultat. Lönesättningen ska hjälpa till att styra verksamheten mot de mål som har satts upp.

Om lönerna inte avspeglar skillnaderna i resultat och kompetens mellan dem som arbetar, är lönekostnaderna i praktiken bortkastade pengar. Inte minst när det gäller chefslönerna, eftersom cheferna i sin tur sätter löner på medarbetare. Om inte cheferna blir premierade för prestation och resultat, kommer förmodligen ingen annan att bli det heller.

Vår undersökning visar att det varje månad betalas ut flera miljarder kronor i chefslöner som mer eller mindre saknar koppling till chefernas arbetsinsats. Om man räknar in de kostnader som inte syns i lönebeskedet – arbetsgivaravgifter, pension etcetera – kan vi lägga till ytterligare miljarder.

Så siffrorna i vår undersökning är inte bara dystra. De visar också på kostnader. Och på onödiga sådana.

För det går att göra annorlunda. Framgångsrika verksamheter – och de finns självklart – har en lönepolitik med tydliga mål och bedömningskriterier. De ser till att alla i organisationen känner till och förstår den. De arbetar systematiskt med uppföljning och utvärdering. De löneförhandlar utifrån hur var och en har uppnått uppsatta mål och krav på resultat, inte utifrån en på förhand budgeterad procentsats. De slutar betrakta lönerna som en kostnad utan ser dem som en investering som lönar sig i form av utveckling och goda resultat.

Tyvärr verkar många arbetsgivare förhållandevis oengagerade i och okunniga om lönesättningens betydelse. Inte ens en tiondel av de tillfrågade cheferna i vår undersökning (9 procent) uppger att ledningen i hög grad är engagerad i lönesättningen. Tre av fyra (76 procent) har förvisso haft utvecklingssamtal under det senaste året, men nästan varannan (46 procent) tyckte att samtalet var mer eller mindre meningslöst.

Sammantaget visar vår undersökning att många företag och en stor del av den offentliga verksamheten inte har tillräcklig styrning och kontroll över den mångmiljoninvestering som lönerna innebär. Stora summor slösas bort, varje månad.

Och det är inte bara ett problem för de som drabbas av orättvisa löner. Utan också, och kanske framför allt, för företagen och Sveriges skattebetalare.

Annika Elias, ordförande Ledarna
Lars-Olof Uhlin, chef inom Umeå Kommun
Jörgen Andersson, chef på LKAB
Lars Tengvall, chef på NCC
Håkan Blomqvist, chef på Barilla Sverige AB
Bert-Ivar Pettersson, chef på SCA
Martin Johansson, chef på Atlas Copco
Pertti Peltola, chef på Scania
Glenn Magnusson, chef på Volvo PV

Debattartikeln publicerad i Dagens Industri den 18 juni 2011.