Ett klassiskt grepp att skylla på enskilda chefer

I Mariestadstidningen (25 mars 2022) uttalar sig kommunstyrelsens ordförande Johan Abrahamsson (M) om problemen inom kommunens stöd- och omsorgssektor. Den förklaring som ges till problemen i verksamheten samt att fyra av 13 enhetschefer i äldreomsorgen sagt upp sig är dåliga chefer och ett bristande ledarskap.

Detta är en vanlig förklaringsmodell som vi på Ledarna ser och hör allt oftare, trots att problemen ofta är mer strukturella i organisationen. Men det är enklare att skuldbelägga enskilda chefer än att se över hur organisationen fungerar, exempelvis vad gäller ansvarsfördelning, dialog mellan politik och förvaltning samt chefernas förutsättningar att utöva ett bra ledarskap.

Det finns en stor mängd forskning och statliga utredningar som alla pekar på samma resultat när det gäller chefers organisatoriska förutsättningar inom kvinnodominerade arbetsområden, såsom äldreomsorg och hälso-/sjukvård.

• Mycket stora medarbetargrupper. Det är inte ovanligt med grupper på 30–50 medarbetare vilket är direkt olämpligt för den komplexa verksamhet som vård och omsorg är. I många fall är antalet medarbetare mer än dubbelt så många som inom andra delar av kommunernas verksamhetsområden.
• Arbetsuppgifter som ligger utanför chefsuppdraget tar mycket tid. Exempelvis får chefer laga sängar, se till att det byts däck på bruksbilar, att utomhusmiljöer sandas vintertid och mycket annat på grund av att rätt stödresurser saknas.
• Omfattande administrativa uppgifter. Schemaläggning, olika former av rapportering och annan administration tar en orimligt stor del av arbetstiden på grund av bristande stödfunktioner. Detta sker på bekostnad av ett aktivt och närvarande ledarskap.

Förutsättningarna är ofta så bristfälliga att chefer inte hinner vara chefer och leda de verksamheter och medarbetare de ansvarar för. Det får konsekvenser för arbetsmiljön, verksamhetens kvalitet men också ekonomin.

Att chefer inom äldreomsorgen säger upp sig är en signal som måste tas på mycket stort allvar. Och möjligen ska huvudmännen i våra kommuner och regioner vara tacksamma för att de ändå inte är ännu fler som väljer att kliva av sina chefsuppdrag. För att få till stånd en förändring krävs en nära och förtroendefull dialog mellan det politiska styret och ansvariga chefer för en ökad förståelse för respektive uppdrag och roller.

Vi närmar oss ett politiskt val. Om huvudmännen i våra demokratiska församlingar inte tar sitt ansvar för att skapa organisatoriska förutsättningar för chefer att vara just chefer och ledare kommer de brister inom omsorgen, och inte minst de utmaningar med kompetensförsörjning som många redan erfar, kvarstå även framgent.

Så en uppmaning till alla aktiva politiker – se till att ge cheferna förutsättningar att utöva ett bra ledarskap. Det kommer att löna sig i form av en bättre arbetsmiljö och högre kvalitet i verksamheten, till nytta för både medarbetare och medborgare.

Andreas Miller, förbundsordförande Ledarna