Kommuner och landsting kastar bort miljarder

I en undersökning vi i chefsorganisationen Ledarna genomförde nyligen fann vi att en stor del av lönerna i offentlig sektor – i vården, skolan och omsorgen – i praktiken är bortkastade pengar.

Löner är den klart största budgetposten för kommunerna och landstingen – många miljarder varje månad. Därför måste lönerna användas för att styra och utveckla verksamheterna. Om lönerna sätts utan tydlig koppling till medarbetarnas arbetsinsats, eller om löneökningarna smetas ut lika för alla, är lönekostnaderna just bara en kostnad. Men om medarbetare som anstränger sig och tar ansvar – och de är många i vården, skolan och omsorgen! – ser en tydlig koppling mellan sin egen prestation och vad som står på lönebeskedet kommer motivationen att bli högre och verksamheterna fungera bättre.

I vår undersökning uppger dock sju av tio offentliganställda att de har liten eller ingen möjlighet att påverka utfallet när de har lönesamtal. De flesta upplever samtalet som ett rent informationsmöte där de blir meddelade sin nya lön. Detta trots att syftet med lönesamtal är att chef och medarbetare tillsammans ska utvärdera det senaste årets prestationer och resultat. Som en av de svarande i undersökningen beskriver det: ”Det blir några hundra upp oavsett vad man gjort på jobbet, vad man säger i lönesamtalet och hur nöjd chefen är.”

Det finns flera förklaringar till att lönesättningen fungerar så dåligt. De två viktigaste är gammalmodiga kollektivavtal och bakbundna chefer.

”Lönesamtalet är ett spel för gallerierna eftersom lönen förhandlas mellan fack och arbetsgivare” och ”kommunen bestämmer vad vi ska få” är två återkommande svar från vår undersökning. Och precis så ser det alldeles för ofta ut.

De flesta kollektivavtal dikterar på kronan hur stora de sammanlagda löneökningarna ska vara, och ofta också hur pengarna ska fördelas. Men även när avtalen lämnar utrymme för individuell lönesättning, slår kommuner och landsting ofta ändå fast en procentsats som de lönesättande cheferna måste hålla sig till. Istället för att betrakta lönerna som en investering som leder till utveckling och goda resultat, ses de som en ren kostnad – med resultatet att det blir just så.

Under årets avtalsrörelse har den politiska ledningen för Sveriges kommuner och landsting, SKL, talat mycket och engagerat om att lönebildningen behöver bli mer lokal och individuell. Därför framstår det som något märkligt att organisationens medlemmar är så dåliga på att ta tillvara på de möjligheter som finns redan i dagens avtal.

Det undrar vi vad SKL tänker göra åt. Eller tycker ordföranden Anders Knape att det är rimligt att sju av tio offentliganställda beskriver lönesamtalen som ett spel för gallerierna? Stödjer han de kommuner och landsting som bakbinder de lönesättande cheferna? Vad gör SKL för att lokala och individuella löner inte bara ska vara en fin avtalsformulering, utan också tillämpas i praktiken ute på arbetsplatserna, i varje enskilt lönesamtal? Hur vill de stoppa miljardslöseriet?

Vi ser fram emot svar, och det gör sannolikt de svenska skattebetalarna också.

Annika Elias, ordförande Ledarna

Läs artikeln hos Svenska Dagbladet: Kommuner och landsting kastar bort miljarder