Fler nyheter
Debatt 17 augusti 2011

Lönesamtal blir spel för gallerierna

Om inte kollektivavtalen bättre speglar det människor vill och tror på kommer avtalen att urholkas och den svenska arbetsmarknadsmodellen att dö. Det skriver sju representanter för arbetsgivarorganisationer på Brännpunkt den 7 augusti. I en replik skriver Ledarna att arbetsgivarorganisationerna missar en väsentlig punkt: sitt eget ansvar.

Vi i chefsorganisationen Ledarna delar de åsikter som uttrycks i debattartikeln. Trots att de flesta som jobbar vill att lönen bestäms mellan chef och medarbetare där man arbetar, sker så inte i praktiken. Men arbetsgivarorganisationerna missar en väsentlig punkt: sitt eget ansvar.

För ansvaret för lönesättningen faller tungt på både fackförbund och arbetsgivarorganisationer. De befintliga kollektivavtal som i hög grad utgår ifrån de principer om individuell och lokal lönesättning som arbetsgivarorganisationerna talar varmt om, efterlevs inte alltid, eller till och med missbrukas av arbetsgivarsidan.

Till exempel används centralt fastslagna procentsatser för att hålla tillbaka lönekraven lokalt. Konsekvensen blir att många fackförbund fortsätter att driva på för olika typer av garantier och generella höjningar, och krymper på så sätt utrymmet för individuella löner.

En sådan facklig reaktion ger LO uttryck för i sin replik på Brännpunkt den 16 augusti. Resultatet känner vi till, inte minst genom alla vittnesmål från Ledarnas medlemmar – de chefer som på uppdrag av sin arbetsgivare har lönesamtal med sina medarbetare. De berättar om kollektivavtal som teoretiskt stödjer principerna för lokal och individuell lönebildning, men som få anställda upplever ger individuellt satta löner i praktiken.

Löneutrymmet är inte en obegränsad tillgång i konkurrensutsatta verksamheter. När allt utom några hundralappar redan är intecknat av individgarantier och annat, blir lönesamtalet mest ett spel för gallerierna. Därför är central lönebildning ett reellt hinder för att arbetsgivarna ska betala mer än avtalen kräver.

Ledarnas vill se en lönesättning i linje med människors värderingar av idag. Tvärtemot LO:s ålderdomliga verklighetsbild tror vi att alla löntagare vill få sin lön satt i samtal med den som kan se och bäst uppskatta den enskilda arbetsinsatsen; den närmaste chefen.

Kollektivavtal behövs som ett stöd för den enskilde arbetstagaren i förhandlingar, men de ska inte diktera nivån på lönen eller fördela löneutrymme mellan grupper. Men i detta arbete behöver vi arbetsgivarnas ansvarsfulla handling. Se till att avtalen aldrig missbrukas och att företagen har det nödvändiga lokala engagemanget. De fackförbund som sluter moderna kollektivavtal får aldrig straffas för den risk de tar. Först då kan lokal och individuell lönesättning slå igenom på allvar.

Annika Elias, ordförande Ledarna
Thomas Eriksson, förhandlingschef Ledarna

Artikeln publicerades på SvD Brännpunkt.