Många fördelar med individuella löner

Företag med sifferlösa avtal är mest nöjda med sina kollektivavtal enligt en rapport från Arbetsmarkandsekonomiska rådet. På Sveriges chefsorganisation Ledarna är vi inte förvånade. När lönen sätts i dialog mellan chef och medarbetare utvecklas både medarbetare och verksamhet. Och Ledarna ser inte hur sifferlösa avtal motarbetar den svenska partsmodellen.

Arbetsmarknadsekonomiska rådets (AER) nya rapport analyserar kollektivavtalssystemet och samspelet mellan arbetsmarknadsparterna i Sverige. En viktig och stor uppgift, anser Ledarna. Vi tror på den svenska partsmodellen. Som facklig part ger vi medlemmarna råd och stöd, för övergripande samtal kring lagar och regler, tecknar försäkringar och hittar pensionssystem för många. Men medlemmarna förhandlar sina löner själva. Ledarnas avtal är utformade på det sättet sedan 25 år tillbaka, då vi sett samma saker som AER beskriver in sin rapport: Kollektivavtal måste vara levande och löner lokala för att svenska modellen ska fungera. Men vi är inte lika oroade som Lars Calmfors, ekonomiprofessor och ordförande AER, över kollektivavtalens framtid.

Kompetensbrist är ett enormt problem på den svenska arbetsmarknaden. Ledarna är övertygade om att individuellt baserade löner, förmåner, och anställningsformer är en del av lösningen. Rekrytering handlar inte längre om att "anställa fler händer". I dag, mer än någonsin förr, måste chefer kunna rekrytera – och behålla – medarbetare med rätt kunskap och talanger. Då måste chefen ha tillgång till ett av sina viktigaste verktyg; lönen. Och individuell lön är ingen godtycklig utdelning till den person chefen oftast pratar med över kaffet. Utveckling för såväl individ som verksamhet är i fokus. Det krävs en löneprocess där förväntningarna mellan chef och medarbetare är tydliga och medarbetarna förstår hur de bidrar. Centralt satta avtal är blinda för verksamheters och individers unika förutsättningar. Självklart är företag med individuella löner mest nöjda med kollektivavtalen!

Det är ett tankefel att peka ut individualism som ett hot mot kollektivavtalen. Kollektivt framförhandlade villkor och förmåner som är till för att stödja, skydda och underlätta för de enskilda intresserar sannolikt inte färre framöver. Vad vi behöver ta fasta på rörande det individuella syftar snarare mot just lönen, och är en möjlighet, för många.

Med individuell lön uppnås högre lönespridning, vilket är något positivt om det på ett sakligt sätt återspeglar medarbetarnas prestation och måluppfyllnad. Utan lönespridning spelar det krasst sett ingen roll om medarbetaren fortbildar sig, tar på sig ansvar eller har ett högt engagemang. Inom till exempel offentlig sektor har många chefer för lite stöd och resurser, och ingen möjlighet att sätta lön efter prestation. Det har lett till personalflykt och enorma rekryteringsproblem i snart sagt hela landet. AER:s analys av lönebildningen i offentlig sektor visar att där det finns sifferlösa avtal finns också ökad lönespridning, höjda löner på orter med stor arbetskraftsbrist och viss arbetstidsförkortning på lokal nivå. Sifferlösa avtal har kommit åt problem i offentlig sektor som ansetts oerhört svårlösta.

De nya arbetsmarknadsförhållandena ökar betydelsen av, och kraven på, fack- och arbetsgivarorganisationer. Kollektivavtal som slår fast övergripande villkor behövs, och tydligt formulerade processer för lönesättningen. Individuella löneavtal är att föredra i de flesta verksamheter. Att kunna påverka sin situation bidrar till utveckling och engagemang för individen och högre produktivitet på arbetsplatsen. Detta stärker svenska företags konkurrenskraft och, i förlängningen, arbetsmarknad och välstånd i Sverige.

Det går att ge utrymme både för mer flexibla avtal, så att arbetsgivarna blir nöjda, och en lönesättning som gynnar både individ och verksamheter. Med moderna kollektivavtal och individuella löner, som speglar sakliga skillnader i prestation, ansvar och resultat, kan arbetsmarknadsparterna tillsammans skapa framtidens svenska modell.

Annika Elias
ordförande Ledarna

Debattartikeln publicerades hos UNT.se 22 februari 2018.