Modernisera lönesättningen – annars fortsätter chefskrisen

Enligt statistik från arbetsgivarorganisationen SKL, är nästan 16 000 av totalt knappt 38 000 chefer i Sveriges alla kommuner och landsting äldre än 55 år.

Chefer i offentlig sektor har ett viktigt, ansvarsfullt och utmanande arbete. Det är på deras axlar den svenska demokratin och välfärdsmodellen vilar.

Viktiga och utmanande chefsjobb brukar locka många. Men låt oss tala klarspråk: det är inte många som drömmer om att bli chef i offentlig sektor. Enligt Arbetsförmedlingens statistik är det genomsnittliga antalet sökande per utannonserad offentlig chefstjänst nu nere i drygt en person – motsvarande siffra för chefsjobb i näringslivet är nästan tio.

Men kanske ännu mer bekymmersamt är att många av de som redan är chefer i offentlig tjänst hellre skulle jobba i ett privat företag.

Enligt en undersökning bland drygt 1 300 chefer som chefsorganisationen Ledarna genomfört under hösten skulle var fjärde chef i offentlig sektor hellre arbeta i privat sektor. Det omvända är däremot sällsynt – bara två procent av de privatanställda cheferna vill hellre ha en offentlig chefstjänst.

Kanske är detta ett resultat av att offentligt chefsarbete i flera avseenden är mer krävande än privat. Undersökningen visar till exempel att offentliganställda chefer i högre utsträckning än privatanställda har att hantera allt ifrån utbrända medarbetare och mobbning på arbetsplatsen till kritisk mediegranskning. Dessutom uppger de i högre grad att de inte har den handlingsfrihet och de befogenheter som behövs för att utveckla verksamheten.

Det sistnämnda är särskilt viktigt att fundera över för de politiker och andra offentliga beslutsfattare som i dagarna samlas på Kvalitetsmässan i Göteborg, bland annat för att diskutera chefskrisen. Den kommer inte att lösas så länge de chefer man rekryterar inte får de befogenheter en framgångsrik ledare måste ha.

Att stärka de offentliga chefernas handlingsfrihet och befogenheter kräver åtgärder på många områden, men vi vill särskilt peka på ett: lönesättningen. För den fungerar inte som den borde – varken för cheferna själva eller för deras medarbetare.

Att bli individuellt bedömd och belönad är ett grundkrav för de flesta arbetande svenskar. Lönen och löneutvecklingen ska styras av prestation och resultat, inte av lönetrappor eller generella påslag.

På pappret jobbar den offentliga sektorn i stort sett konsekvent med individuella löner. I praktiken ser det annorlunda ut.

I Ledarnas undersökning uppger 8 av 10 offentliga chefer att de har små eller inga möjligheter att belöna medarbetare som kämpar, presterar och når uppsatta mål. Från tidigare studier vi gjort vet vi att cheferna upplever samma sak – många ser inte kopplingen mellan sin egen lön och vilket ansvar de har, vilka resultat de når och kvaliteten på ledarskapet.

Den princip om individuell lönesättning som de flesta kollektivavtal i offentlig sektor slår fast, fungerar i praktiken alltså inte. Varken cheferna själva eller deras arbetsgivare använder lönen som det viktiga ledarskapsverktyg det är.

Så länge detta fortgår kommer offentlig sektor inte att vara en attraktiv arbetsgivare för svenska chefsämnen. Att ha mandat över medarbetarnas lönesättning, och makt att påverka sin egen löneutveckling, är en förutsättning för en chef som vill utveckla ledarskapets fulla potential.

16 000 chefsjobb väntar på att tillsättas. Förändringsarbetet måste börja nu.

Annika Elias, ordförande Ledarna, Sveriges chefsorganisation

Debattartikeln publicerad i Göteborgs-Posten den 15 november 2011.