Fler nyheter
Debatt 13 juni 2011

Offentlig sektor bäst på individuella löner

Den offentliga sektorn är bättre på att arbeta med individuella löner än privata företag. Men det finns mycket att arbeta vidare med, bland annat omoderna kollektivavtal.

Grattis – ni är bäst! Det visar en undersökning bland 1200 personalansvariga chefer i privat och offentlig sektor som chefsorganisationen Ledarna har genomfört under våren.

Enligt undersökningen har stat, kommuner och landsting kommit längre i arbetet med individuella löner än de privata företagen. 9 av 10 personalansvariga chefer i offentlig sektor uppger att de arbetar helt eller mestadels med individuella löner, medan motsvarande andel på den privata sidan bara är 6 av 10.

Att offentliga verksamheter konsekvent arbetar med individuella löner uppskattas med all sannolikhet av medarbetarna. För vid det här laget finns många undersökningar som visar att de flesta svenskar som jobbar, och för varje generation allt fler, vill och förväntar sig att lönen ska bestämmas på arbetsplatsen, direkt mellan medarbetare och chef. Moderna medarbetare vill inte att arbetsgivarorganisationer och fackförbund i centrala överenskommelser ska diktera procentsatser, individgarantier, minimiutrymmen och annan detaljstyrning. De vill företräda sig själva, inte bli företrädda av andra. De vill att löneutvecklingen ska styras av resultat och prestation, inte se likadan ut oavsett arbetsinsats.

Men att staten, kommunerna och landstingen är bäst på att arbeta med individuella löner, betyder inte att ni är tillräckligt bra. Det finns fortfarande mycket att arbeta vidare med.

”Det blir ganska patetiskt att ha lönesamtal när prestationen inte genererar något lönemässigt.”

Citatet är hämtat från de öppna svaren i vår chefsundersökning. Det är ett av många snarlika.

För tyvärr visar undersökningens fördjupande frågor att den individuella lönesättningen inte fungerar så bra som den skulle kunna göra. Endast 3 av 10 offentliga chefer uppger att medarbetarna i hög grad kan påverka sin löneutveckling genom att kämpa och prestera. Bara 4 av 10 chefer har fullt eller stort mandat från sina överordnade att sätta löner utifrån medarbetarnas förmåga och insats – övriga är bakbundna av ett givet ekonomiskt utrymme, eller har inget ekonomiskt mandat överhuvudtaget.

Det tycks alltså som att de offentliga verksamheterna principiellt ställer sig bakom en individuell löneprocess, men att den i praktiken inte får ordentligt genomslag i medarbetarnas löneutveckling.

Och tyvärr verkar omoderna kollektivavtal vara den främsta orsaken till att lönesättningen inte fungerar som chefer och medarbetare vill.

Två av tre offentliganställda chefer menar att kollektivavtalet på deras arbetsplats ger dem små eller inga möjligheter att belöna duktiga medarbetare. Kollektivavtalens utformning beskrivs återkommande som det största hindret för modern och rättvis lönesättning, eftersom avtalen ofta innehåller garantier och generella höjningar som krymper utrymmet för att premiera individuella insatser. ”Att säga att en medarbetare är jätteduktig och sedan berätta att löneökningen blir 400 kronor – det känns som att ljuga”, som en chef i undersökningen frustrerat uttrycker det.

Men problemen beror också på att arbetsgivarna gör omoderna tolkningar av avtalen. Den politiska ledningen bakbinder lönesättande chefer och dikterar för medarbetarna att centralt fastslagna lönepotter är ett tak som inte får överskridas istället för, som det är tänkt, ett riktmärke att utgå ifrån i det lönesättande samtalet mellan chef och medarbetare.

Med tanke på att offentlig verksamhet redan idag brottas med stora rekryterings- och kompetensproblem, måste stat, kommuner och landsting fortsätta resan mot en lönesättning som medarbetarna tycker är modern och rättvis. Ska det offentliga bli en attraktiv arbetsgivare behöver därför makten över såväl löneökningarnas storlek som fördelning flytta från centrala förhandlingar till den enskilda arbetsplatsen. Den individuella lönesättningen måste gå från princip till fungerande praktik.

Kort och gott – var stolta över att ni hittills kommit längst och lyckats bäst med modern lönesättning, och hämta kraft ur den stoltheten för att bli bäst också i framtiden.

Annika Elias, ordförande Ledarna
Katarina Malé-Carlsson, ordförande Ledarna inom Vård och Omsorg

Artikeln publicerades i Dagens Samhälle.