Orimliga krav på cheferna när totalförsvaret rustas upp

Sverige rustar för att möta ett nytt säkerhetsläge. Men det handlar inte bara om fler soldater, stridsflyg och vapen. Upprustningen gäller hela samhället. I arbetet med att stärka totalförsvaret spelar Sveriges chefer en nyckelroll. Men mitt i detta viktiga arbete har det uppstått ett glapp mellan kraven uppifrån och förutsättningarna på marken. Ett glapp som riskerar att lämna chefer ensamma med ansvaret när gråzonerna blir fler och spelreglerna är oklara.

Vi på Ledarna – Sveriges chefsorganisation ser att chefer i alla samhällssektorer påverkas av uppbyggnaden av totalförsvaret. Chefer är beredda att ta ansvar men vi ser med ökad oro på hur detta påverkar våra medlemmar, inte minst inom samhällsbyggnad och de stora entreprenadbolagen.

Chefer hör av sig till oss med frågor, farhågor och frustration. De vill göra rätt – men vet inte alltid hur. De uppvaktas av Fortifikationsverket, Försvarsmakten eller indirekt via Nato-relaterade upphandlingar, ofta med mycket kort varsel. Det kan handla om allt från mindre anläggningar till miljardprojekt där säkerhetskrav, sekretess och krav om svenskt medborgarskap blir avgörande faktorer i en bransch som präglas av många underentreprenörer och stor kompetensbrist.

Ordinarie kvalitetsprocesser och upphandlingsrutiner sätts ur spel – inte av illvilja, utan av krav på skyndsamhet. Direktupphandlingar, korta ledtider och avsteg från det normala blir allt vanligare. Och mitt i detta står chefen. Hen förstår uppdragets samhällsvärde men bär också på ​ ​en gnagande oro över att bli lämnad ensam om något skulle gå fel.

Många chefer vittnar om en tyst acceptans så länge allt fungerar, men en oro för att hamna i skottgluggen om det senare visar sig att rutiner brustit eller lagar tolkats fel. Det är inte hållbart. Om vi ska lyckas med att rusta Sverige behöver chefer i samhällsbyggnadssektorn kunna agera med trygghet, inte i rädsla för framtida granskningar utan stöd.

Vi ser att följande åtgärder måste genomföras:

• För det första: Chefer som får uppdrag inom totalförsvarsprojekt måste få tydliga mandat och juridiskt stöd. Arbetsgivarna måste se till att inte låta ansvar glida nedåt i organisationen utan att samtidigt ge verktygen att bära det.
• För det andra: Upphandlande myndigheter och arbetsgivare behöver ta fram särskilda riktlinjer, riskbedömningar och skyddsmekanismer för chefer som arbetar i dessa projekt. Idag befinner de sig ofta i en juridisk gråzon.
• För det tredje: Samhällsbyggnadssektorn måste involveras i den nationella totalförsvarsplaneringen – inte bara i rollen som leverantör, utan också som medskapare av regelverk, styrning och processer. Det är där kunskapen om branschens realiteter finns.
• För det fjärde: Arbetsgivarnas ansvar måste förtydligas. Chefer vittnar om att de står ensamma i uppdrag där beslut ​fattas​ högre upp, men där stödet uteblir när det verkligen gäller.

Slutligen: Politiker, Försvarsmakten, Fortifikationsverket och andra upphandlande myndigheter måste ta sitt ansvar för att skapa tydliga, rättssäkra och genomförbara system. Viljan finns – men det måste vara lätt att göra rätt.

Samhällsbyggnadssektorn är avgörande för ​upprustningen av ​totalförsvaret. Det handlar om att bygga skyddade anläggningar, logistiknav, militär infrastruktur och robust civilsamhällsberedskap. Men för att detta arbete ska lyckas krävs inte bara resurser – det är lika viktigt att ge ledarskapet rätt förutsättningar.

För att ledarskapet ska fungera behövs tydlighet vad gäller mandat och ansvar samt fungerande stödfunktioner.

Chefer står redo att ta ansvar för uppbyggnaden av Sveriges försvar – men de måste ges rätt förutsättningar.

Andreas Miller, förbundsordförande Ledarna
Jeanet Corvinius, ordförande Byggcheferna

• Läs debattartikeln hos DI.se: Orimliga krav på cheferna när totalförsvaret rustas upp