Sluta peta i välfärdschefernas arbete

För var och en av de 54 000 välfärdschefer som lämnar arbetsmarknaden de närmaste tio åren behöver en ny rekryteras. En förutsättning för att det ska vara möjligt är att den offentliga välfärden erbjuder goda och konkurrenskraftiga arbetsvillkor för sina chefer. Ledare är en bristvara i hela arbetslivet, och människor rör sig mellan jobb och branscher på ett annat sätt än tidigare. Om villkoren är bäst i privat sektor kommer framtidens chefer först och främst att söka sig till den.

Låt chefen vara chefDet handlar inte enbart om siffran i lönekuvertet, utan om att kunna erbjuda mer flexibla och individanpassade villkor till en ny chefsgeneration som har andra drivkrafter, behov och värderingar än cheferna som nu tackas av.

Under den pågående Kvalitetsmässan i Göteborg släpper chefsorganisation Ledarna en kartläggning av hur villkoren för välfärdens chefer ser ut idag. Den visar tyvärr att den offentliga välfärden har långt kvar till konkurrenskraftiga chefsvillkor. Bland annat är lönerna lägre, förmånerna färre och handlingsfriheten mindre än i privat sektor.

Den allra tydligaste skillnaden mellan förutsättningarna för chefer i offentlig och privat sektor är storleken på personalgrupperna. I näringslivet ansvarar den typiska chefen för runt tio medarbetare. I välfärden är personalgrupperna i genomsnitt mer än dubbelt så stora. På sina håll, till exempel i vården, är det inte ovanligt att chefer förväntas leda upp emot 50 medarbetare.

Det går inte att säga exakt hur stor en personalgrupp bör vara. Men att kunna se och leda varje medarbetare individuellt är nödvändigt för ett framgångsrikt ledarskap och därmed en väl fungerande verksamhet. Förutsättningarna att vara en närvarande chef är inte de bästa om man måste ägna flera månader om året bara åt att förbereda och genomföra medarbetar- och lönesamtal.

Men det kanske mest oroväckande resultatet av vår kartläggning är den förtroendeklyfta som tycks finnas mellan cheferna som arbetar i den offentliga välfärden och de politiker som styr den.

Nästan hälften av alla offentliganställda chefer anser att politikerna inte ger dem det utrymme de behöver för att kunna leda verksamhet och medarbetare på ett bra sätt. Ytterligare 30 procent tycker att politikerna bara i viss utsträckning ger cheferna tillräckligt handlingsutrymme.

Konkret handlar det om att många chefer upplever att politikerna lägger sig i detaljer. ”Politiken lägger sig i för mycket i hur-frågorna. De bör hålla sig till vad-frågorna”, säger en chef i vår undersökning. ”För mycket detaljstyrning istället för att beskriva mål och vision”, beskriver en annan chef sin upplevelse.

För att en demokratiskt styrd organisation ska fungera bra behöver rollfördelningen mellan politiker och verksamhetschefer vara tydlig. De folkvalda sätter mål, gör övergripande prioriteringar och fördelar resurser, medan cheferna ansvarar för att praktiskt förverkliga målen på bästa sätt utifrån givna förutsättningar.

Oavsett om den verklighetsbeskrivning som ges av cheferna i vår kartläggning är rättvisande eller inte – kanske upplever politiker i lika hög grad att cheferna lägger sig i strategiska frågor – är förtroendeklyftan i sig negativ för den offentliga sektorns attraktivitet i chefskåren. Att som chef ha handlingsfrihet inom ett tydligt mandat är minst lika viktigt som att lönen står i relation till det ansvar man har och att personalgrupperna är rimligt stora.

Sammantaget framträder bilden av att de offentliga arbetsgivarna ännu inte fullt ut förstått vilken utmaning åldersstrukturen i chefskåren innebär. Det måste de göra. Attraktiva villkor och mer individualiserade villkor för välfärdens ledare är inte ett särintresse, utan en förutsättning för att inte chefsstolarna på framtidens välfärdsarena ska gapa tomma.

Annika Elias, ordförande Ledarna
Anki Udd, ledarskapsutvecklare Ledarna

Läs debattinlägget i Dagens Samhälle: Sluta peta i välfärdschefernas arbete