Vem vill vara chef i vård och omsorg när krisen är över?

Jämfört med chefer i mansdominerade områden har chefer i kvinnodominerade arbetsområden betydligt större medarbetargrupper, fler arbetsuppgifter som ligger utanför chefsuppdragets kärna samtidigt som de får lägre lön. Detta trots att de generellt har en högre utbildningsnivå. Det framkommer i vår rapport Lönlöst att få det att fungera?.

60 procent av cheferna som är verksamma inom exempelvis vård och omsorg, har arbetsuppgifter som inte skulle behöva göras om verksamheten var organiserad på ett mer effektivt sätt. Det kan handla om allt från att laga sängar, fixa krånglande datorer och skrivare till att administrera onödig information.

Det är chefen som i praktisk handling ska omsätta medborgarnas rättmätiga krav på patientsäkerhet och förväntningar på högre kvalitet i välfärden, helst till lägre kostnad. Det är inget lätt uppdrag. Det kräver rimliga förutsättningar för att lyckas.

Vi kan inte se att de 8 000 chefer i vård och omsorg som är medlemmar hos oss har sådana förutsättningar. De är snarare bakvända och orimliga. Istället för färre medarbetare har chefer i vård och omsorg fler. Istället för att ha tillgång till fler stödfunktioner har de färre. Och istället för att renodla uppdraget till att leda vård- och omsorgsverksamhet utför de fler arbetsuppgifter som forskarna benämner illegitima dvs som är tveksamma att de hör hemma i ett chefsuppdrag.

Om man inte satsar på förutsättningar för ett gott ledarskap kan samhället inte nå målen om en utvecklad välfärd. Verksamheterna förblir ineffektiva och resurser används felaktigt. Ytterst leder det till att medarbetare, brukare och patienter utsätts för onödiga risker.

I pandemin har det blivit extra tydligt att det inte är rimligt att chefer i vård och omsorg agerar it-support och vaktmästare – dessutom till en lägre lön. Just nu är perspektiven korta och virusbekämpningen överskuggar allt. Men om vi ska klara chefsförsörjningen till välfärden när krisen är över måste förutsättningarna börja förändras nu.

Trots att frågan om ledarskap och chefernas förutsättningar är så viktig för välfärdens utveckling, underbyggd av en lång rad myndighetsrapporter, är den märkligt frånvarande i den politiska diskussionen. Vår uppmaning till politiker och beslutsfattare som har ansvar för vårdens och omsorgens kvalitet är att förbättra chefernas villkor och förutsättningar. Chefer i vård och omsorg behöver minst lika många stödfunktioner som chefer i andra arbetsområden, inte färre som idag.

Andreas Miller, förbundsordförande Ledarna
Jenny Wibacke, ordförande Ledarna inom Vård och Omsorg

Debattartikeln hos Dagens samhälle: Vem vill vara chef i vård och omsorg när krisen är över?