2012-03-01

”Med en mentor fick jag bättre livsbalans”

Eva-Marie Winbladh-Österlind söker kontraster till sitt chefsjobb på polisen i Stockholm. Hon är med i en konstförening – och ibland reser hon till Arjeplog för att bara vara.

– För att få balans i tillvaron behöver man fylla hjärnan med annat än jobbet, säger hon.

Eva-Marie anställdes på Västerortspolisen i Stockholm 2006 där hon snabbt avancerade till arbetsledare för passavdelningen och receptionen. Hon handplockades – som en av 19 chefslöften runtom i Sverige – till ett internt chefsprogram, och sedan i höstas ansvarar hon för 46 anställda vid Stockholmspolisens växel och kommunikationscentral.

– Eftersom vi arbetar med service är vi tydligt beroende av varandra, och hur vi mår, säger Eva-Marie. Om någon hamnar i en svacka och det påverkar jobbet negativt så får de andra arbeta mer.

Må bra

För att prestera bra på arbetet behöver man må bra privat, resonerar Eva-Marie.

– Som chef vill jag vara en förebild. Jag tror på att hitta ett förhållningssätt till arbetet där man visserligen tar det på allvar, men inte på ett för stort och krampaktigt allvar. Då fastnar man. Det måste alltid finnas ett utrymme för glädje, självdistans, humor och rörelse i tankarna.

– Jag gillar inte heller uppdelningen vi har i Sverige: att först arbetar man, och sedan ska man göra allt roligt på helger och på ledigheten. Det hindrar oss från att njuta av nuet.

Bra dialog

Eva-Marie vill verka för ett klimat där medarbetarna kan prata öppet med varandra, och komma till henne med sina idéer och problem.

– Jag försöker att se – vara aktsam på varningssignaler. Ställa frågor. En bra dialog på arbetsplatsen är nog det viktigaste för att stötta medarbetarna till en god livsbalans.

– För att få den dialogen kan man behöva mötas i nya former, eller formulera spelregler för hur man ska vara mot varandra.

Har en mentor

Eva-Marie har en mentor – en äldre, kvinnlig chef – som hon träffar en gång i månaden.

– Hon speglar mig och ger mig råd. Det både inspirerar och avlastar mig, och har hjälpt mig till en bättre balans mellan arbete och privatliv. Utan avlastning är det lätt att man tar med sig problemen på jobbet hem, och att ens partner får bära för mycket. Att skaffa en mentor är något jag vill råda andra chefer att göra.

Kontraster till jobbet

När Eva-Marie arbetat intensivt unnar hon sig att slappna av totalt:

– Jag kan ligga i soffan en hel söndag och titta på filmer, utan att ha dåligt samvete över huvud taget. Det är viktigt att fylla på med upplevelser som fungerar som kontraster till jobbet.

– Jag är med i en av polisens konstföreningar. Vi pratar konst och köper konst – jobbet nämner vi knappt. Sedan älskar jag att resa, och att promenera; jag och min man brukar åka till olika delar av Stockholm och bara gå. Och ibland flyger jag till mamma i Arjeplog där det är enkelt att bara vara.

Envis och nyfiken

Eva-Marie är född i Norrtälje men familjen flyttade till Robertsfors i Västerbotten när hon var sju år.

– Jag är ensambarn, och har alltid velat ta ansvar, och lösa problem. Sedan är jag envis, och nyfiken på människor. Det är nog min främsta drivkraft som chef. Jag vill följa individer och hjälpa dem att utvecklas.

Samtidigt är det nödvändigt att vara lagom hårdhudad, tror Eva-Marie.

– Man måste kunna sova gott om nätterna även när det stormar på jobbet. Du kan inte vara älskad av alla. Det ingår i jobbet att få kritik och motstånd. Det måste man kunna hantera, för annars tar chefsjobbet över tillvaron.

Hantera stress

Eva-Marie har aldrig drömt om eller strävat efter chefsrollen i sig, berättar hon. Men hon har lärt sig vilken typ av stress hon kan hantera, vilket lett henne fram till jobbet som arbetsledare.

– Jag praktiserade på tidningen Västerbottens Folkblad men upptäckte att dagliga deadlines kändes för pressande.

Som chef på STS Språkresors kontor i Hastings i England många år senare utsattes hon däremot för en stress som stimulerade.

– Jag har aldrig jobbat så mycket som då. Vi tog emot drygt tusen elever från tio länder. Telefonen ringde dygnet runt och det kunde handla om att en elev behövde byta värdfamilj, eller blivit sjuk. Vi skötte bussresor, ansvarade för kurserna och jag skulle fixa en tajt budget.

Eva-Marie gav sig den på att lyckas, och gjorde det.

– Det var enormt roligt. Och gav mig en tillit till att man klarar mer än vad man tror.

När det gäller vår stresstålighet tror Eva-Marie att den delvis är medfödd.

– Jag blev till exempel inte det minsta stressad när jag körde upp för körkort nyligen. Däremot kan jag få hög puls om jag är sen till ett möte.

Att bli medveten om hur man hanterar stress kan vägleda en mot rätt yrke och position, menar Eva-Marie.

Prioritera

En arbetsledare bör kunna avsluta saker på ett bra sätt, tycker hon. Annars tar jobbstressen över.

– Man måste kunna släppa ett problem för att senare ta upp det vid rätt tillfälle. Jag tror också på att ständigt slipa på sin förmåga att prioritera. Så att man inte fastnar i uppgifter som inte är så angelägna samtidigt som akuta problem växer sig stora.

Ledighet ger ny kraft, och Eva-Marie uppmuntrar sin personal att ta sammanhängande semester.

– Man behöver tid att varva ner. Förra sommaren var jag ledig fem veckor i rad, för första gången i mitt liv. Den där femte veckan gav min semester en extra guldkant.


Eva-Maries tre tips för att skapa balans:

Prioritera rätt. Var lite tuff mot dig själv: Gör gärna "att göra-listor" och syna dem, så att du gör rätt saker vid rätt tidpunkt.Se till att fylla på med energi när du är ledig.Mitt i ett problem – glöm aldrig glädjen, och att de flesta problem går att lösa.

Eva-Marie Winbladh-Österlind

Jobb: Sektionschef vid polisens enhet för länskommunikation i Stockholm.
Ålder: 40.
Bor: I Stockholm, lägenhet på Kungsholmen med make.
Karriär: Studerat bland annat italienska och kulturgeografi, platschef på reseföretag, arbetade på SAS innan hon blev chef på polismyndigheten.
Senaste kontakt med Ledarna: Går Ledarnas ledarskapskurs "Kvinnor leder" och var nyligen på ett seminarium i två dagar.
Antal personer som rapporterar direkt till Eva-Marie: 46.


Detta är en längre version av en artikel som är publicerad i Ledarnas medlemsinlaga i tidningen Chef nr 3, mars 2012.

Uppdaterat: 2012-12-11

Jag vill bli medlem i Ledarna!

Bli medlem