Fler nyheter
Offentlig sektor 13 februari 2023

Inlyssnande ledarskap – vad är det?

Är du alltid fullt närvarande i samtal med dina medarbetare eller händer det att du tänker på annat? För att nå ett inlyssnande ledarskap och få alla goda effekter som det medför, behöver du lyssna aktivt och lägga fokus helt på den som talar. Vi har sammanställt vad du kan behöva tänka på!

Det dyker upp i alla möjliga sammanhang –ordet inlyssnande. Det nämns nästan bara i positiva sammanhang och som något att sträva efter, både som ledare och organisation.

En tydlig och avgränsad definition är svår att formulera. Snarare är det en typ av ledarskap eller en personlig egenskap hos vissa människor som kan beskrivas som inlyssnande, ofta tillsammans med egenskaper som empatisk, kommunikativ, tillitsbaserad, coachande och motiverande. Det här är ett sätt att ringa in företeelsen och förstå ungefär vad det handlar om. Men vad skulle det kunna vara mer konkret? Och hur ska man göra för att bli mer inlyssnande som chef?

Höra eller lyssna?

För att bena ut begreppet börjar vi med den centrala, betydelsebärande delen: att lyssna. Som ett av våra fem sinnen och minst hälften av förmågan att kommunicera, är det en grundläggande mänsklig aktivitet. I sammanhanget ledarskap är aktivt lyssnande mest relevant, och bör inte förväxlas med att lyssna passivt eller att höra – vilket kan illustreras med exempel som musik i en hotellobby eller fågelsång under en skogspromenad. Den amerikanska psykologen och författaren Thomas Gordon presenterade redan på 1970-talet teorier om olika typer av aktivt lyssnande, som en vidareutveckling av Carl Rogers bok Active Listening från 1957. Gordon menade att det som skiljer de olika typerna åt är var du fokuserar i ditt lyssnande på en annan person. Denna teori är fortfarande aktuell inom ämnen som ledarskap, psykologi och kommunikation som en grund för att förstå och beskriva aktivt lyssnande.

Tre nivåer av aktivt lyssnande
Nivå 1: Inre lyssnande

Inre lyssnande innebär att främst lyssna till sig själv, egna tankar och agenda. Det kan handla om att du vill hitta en liknande erfarenhet att berätta om, eller om att du funderar på hur du ska förmedla din bild av den situation någon annan just beskriver. Du lyssnar alltså aktivt på ett sätt men har fokus inåt, på dina egna tankar. Inre lyssnande kan också vara att du mentalt är någon helt annanstans och exempelvis funderar på vad du ska ha till middag, eller om du kom ihåg att attestera den där fakturan. Detta är något den du kommunicerar med kommer att märka, vilket kan resultera i osäkerhet, feltolkningar, bristande tillit och frustration då hen inte känner sig sedd, hörd eller uppskattad.

Nivå 2: Fokuserat lyssnande

Fokuserat lyssnande handlar om att du är helt fokuserad på vad den andra personen säger utan att låta dig distraheras av något. Du är här och nu och släpper inte fram tankar om vad som hänt tidigare eller något du förväntar dig längre fram. Den inre dialogen avstannar också och ersätts av en nyfikenhet och genuint intresse av det som berättas. Du speglar tillbaka det du hör och bekräftar på så sätt den andra personen. Resultatet är ofta att den som talar känner sig sedd och uppskattad, något som i sin tur skapar energi och motivation.

Nivå 3: Globalt lyssnande

Globalt lyssnande är precis som nivå 2 helt riktat mot den andra personen, men här har du ett bredare fokus där du kopplar på alla sinnen och kan känna av även det som inte sägs med ord. Exempel på icke-verbal kommunikation som du kan fånga upp är kroppsspråk, tonfall, blickar, pauser och tvekan. Om du tar in detta i samtalet och spinner vidare på det kan det hjälpa till att skapa en bredare förståelse för helheten och undvika att missa viktiga aspekter.

Det viktigaste här är att bli medveten om skillnaderna och välja den nivå som passar bäst vid varje situation. Även om det inte finns någon självklar prioritering mellan nivåerna, så sker oftast det mest effektiva aktiva lyssnandet på nivå 3.

Lyssnande behövs också på organisationsnivå


Det finns också färskare forskning på området lyssnande som en del av ledarskap och kommunikation. En av de senaste är utförd inom Lunds universitet där Mats Heide arbetar på Institutionen för strategisk kommunikation och Anette Svingstedt på Institutionen för tjänstevetenskap. Tillsammans har de undersökt området och skrivit boken Strategiskt lyssnande: Så blir chefer och medarbetare bättre på att lyssna. De utgår från uppfattningen att det är svårt att lyssna tillräckligt mycket och noga, bland annat för att vi lever i ett så stort överflöd av information som behöver tas om hand och analyseras. För organisationer finns denna information i såväl omvärlden, hos intressenter – till exempel kunder eller medborgare– och internt hos medarbetare. De menar att man därför behöver arbeta på flera fronter för att bli bättre på lyssnande. Dels behöver medarbetare och chefer träna medvetet på att lyssna aktivt i sin kommunikation med varandra, dels behöver organisationer hantera lyssnande som en strategisk fråga och bygga system som gör det möjligt att dra nytta av den kunskap som lyssnandet ger.

Kännetecken för dåligt och gott lyssnande

Även Heide och Svingstedt beskriver olika typer av lyssnande i mellanmänskliga samtal. De menar att man bör se upp med företeelser som kännetecknar dåligt lyssnande. De röda linjerna går vid pseudolyssnande som uppstår när en person ger sken av att lyssna men i själva verket tänker på något annat, samt vid selektivt lyssnande som innebär att de som lyssnar endast tar in de delar som är intressanta eller berör dem själva. Självcentrerat lyssnande är inte heller bra, det fokuserar på att formulera ett övertygande svar för att få fram sitt eget budskap. Andra former av dåligt lyssnande är att stänga av eller feltolka så att man uppfattar saker som inte sagts, vilket kan hända den som känner sig kritiserad eller hotad. Heide och Svingstedt är däremot tydliga förespråkare för gott lyssnande. Gott lyssnande behöver inte innebära att ha samma åsikt och vara överens om allt. Det är däremot avgörande att den som lyssnar visar att den är angelägen att ta till sig och fundera på vad som berättas. Gott lyssnande uppstår när båda parter har ambitionen att förstå varandra och är genuint intresserade av vad den andra parten har att säga.