NF i Nyslott Finland 16–18 maj 2025

Vi startade med att kliva på bussen redan vid 10 på förmiddagen för att ta oss den drygt 35 mil långa resan till Nyslott. På vägen gjorde vi ett stopp hos en av Metos medlemmar, Ville Pätynen, som är självverksam skogsägare på Assikala gård på fritiden för att se hur han arbetar med sitt skogsinnehav. Redan innan vi kom dit så var intrycket väldigt tydligt, här satsar man väldigt mycket på björk som ett viktigt trädslag och vi såg många väldigt fina björkskogar
.
Fastigheten vi besökte var inte alls stor men ståndortsanpassning var väldigt viktigt i brukandet och han visade hur man kan jobba med björk som huvudträdslag vid etablering av bestånd för att sedan använda sig av granen som kommer underifrån som nästa generations trädslag. Att man i Finland har haft en annan syn på björken än vi i Sverige blev väldigt tydlig. Vi avslutade besöket med att bli bjudna på karelska piroger och tårta hos Villes släkt som mangrant hade ställt upp inför vårt besök.

Resan fortsatte sedan till Nyslott där vi gjorde en kort historisk återblick i staden med en liten rundresa. På bilden där vi står ser vi Olofsborgs fästning i bakgrunden som uppfördes 1475. Olofsborg skulle skydda Savolax mot ryssarna och byggdes på Kyrönsaari holme som då egentligen låg på andra sidan gränsen mellan Ryssland och Sverige. Ryssarna belägrade sedan fästningen 1495-96 eftersom man då hävdade att den låg på rysk mark.

Dag två började med att vi färdades ytterligare närmare den ryska gränsen. Resmålet var Punkaharju och ett besök på skogsmuseet där. Väl framme så genomförde vi vårt årsmöte för att sen gå en rundvisning inne i museet. Väldigt intressant eftersom det gav en återblick på den tekniska utveckling som skett inom skogen och har man som jag jobbat väldigt länge inom svenskt skogsbruk så fanns det mycket som kändes igen även från vår tekniska utveckling.

Efter museum och lunch så gjorde vi en cykeltur i Punkaharjus naturreservat som sträcker sig som en rullstensås genom Saimas sjösystem. Värd för rundturen var Esko Oksa som jobbade på skogsforskningsstationen i Punkaharju som nu är nedlagd, men kvar finns alla försöksytor med olika trädslagsförsök som han fortsatt har ansvar för. Ett av trädslagsförsöken var ett med masurbjörk och eftersom masurbjörk är väldigt viktig för Finsk möbelindustri så går det att förstå varför man anlägger skogar som egentligen ser helt vanskapta ut. På det hela taget så var det ett mycket intressant besök och vi tackar värdarna Ilpo Puputti och Stefan Borgman för två mycket lärorika dagar.

Vid pennan
Thomas Esbjörnsson