Ordföranden har ordet

I förra numret startade jag med ” Vad händer sedan”. Då handlade om det då värsta hotet för skogsbruket. Hur snabbt kan inte focus ändras utan att vi kan påverka det.

Vem kunde ana att vi några månader senare skulle drabbas av ett hot inte mot träden utan mot oss själva. Osäkerheten har aldrig varit så stor som nu. Vad händer med oss vad händer med världsekonomin?

När jag skriver detta går skogsindustrin som vanligt. Vi avverkar, transporterar, sågar och kokar som inget hänt. Jag kom själv tillbaka från Lettland den 13 mars. Den 14 mars stängde Lettland sina gränser. Svårt att förstå då allt var helt normalt under den veckan jag var på vårt kontor i Riga.

Idag är det hemmakarantän som gäller och i vår digitala värld går det utmärkt att sköta jobbet från hemmabasen även om skogen är i Baltikum. I vårt företag har vi inga externa möten, undviker resande och de som har möjlighet jobbar hemifrån.

I skuggan av det rådande läget dyker det upp en stor mängd experter. Det verkar som vem som helst kan kalla sig expert och då även uttala sig som sådan. Det slutar i en undran om vem kan man lita på? Det går alltid att hitta någon ”expert” som stöder mina egna teorier. Dock är det nog bäst att lita på de officiella experterna.

Vi har alla fått tydliga råd om vad som gäller och de är tydliga att förstå men det påverkar vårt vanliga sätt att agera. Samtidigt kan det vara svårt att förstå att i vissa länder få bara 2 personer mötas och i andra 500 personer.

Påverkan på det fackliga arbetet märks främst att alla möten och kurser är inställda. Kongressen som var planerad till maj är framskjuten till ett obestämt datum. Helt nödvändiga beslut även om vi klarat 500 personersgränsen. En Kongress innebär mycket resande och det om något är viktigt att man begränsar.

Ni har säkert läst att avtalsförhandlingarna är uppskjutna till oktober. Ett helt nödvändigt beslut då osäkerheten vad som händer med ekonomin är enorm. Beslut har även fattas om olika former för permittering. Även om det är riksgällande beslut skall det fattas lokala överenskommelser. Era lokala företrädare har detaljerna om det blir starkt läge. Min bedömning är att skogen och skogsindustrin är en av de branscher som kommer att kunna hålla ut längst. Våra produkter används inom bl a sjukvårdssektorn.

Sedan kan man inte sluta att förvånas över det stora intresse som toapappret har fått. Det finns säkert toapapper i många hem för flera årsförbrukningar. När det är slut får man ge sig på julservetterna.

Denna gång var min tanke att skriva om den kommande Kongressen samt avtalsläget. Det är bara att konstatera att vi inte råder över allting utan får anpassa oss till rådande läge.

Sköt om er ta inga risker och lyssna på de som vet.
Björn Karlsson, Ordförande SSF