UEF XX kongress i Chartres, Frankrike

I fjol 2020 skulle GCM ha skett live i Poznan, Polen, men fick då göras om till ett möte via länk.Så det var inte konstigt att det fanns en förväntan inför mötet att äntligen få träffas igen. Det var också en konstig känsla att som för mig som ändå har rest rätt mycket i jobbet återigen äntra en flygplats efter 19 månaders frånvaro. Hur gör man? Var går jag nu?

När ska jag visa upp mitt covidpass som gäller i hela EU? Behöver jag ansiktsmask? Allt detta löste sig naturligtvis och jag kom mig till ett regnigt Frankrike.

Efter ankomst mötte jag upp Björn Karlsson på flygplatsen och vi sökte upp en väntande transport anordnad av värdarna som skulle ta oss till Chartres, en liten stad sju mil söder om Paris, där UEF’s kongress skulle äga rum.

Kongress inom UEF (Union of European Foresters) genomförs vart fjärde år och däremellan är det GCM varje år. I år var det som sagt Frankrike och EFA-CGC som stod som värd.
EFA-CGC är en fackförening som samlar medlemmar från många olika nivåer, allt från de som jobbar inom ministeriet för jordbruk och miljö till de som jobbar inom nationalparker och privata skogsorganisationer. Väl framme i Chartres möttes vi upp av värdarna och resten av kvällen tillbringades minglande med kollegor, vänner från övriga Europa.

En kongress brukar bestå av tre olika dagsprogram. En seminariedag, en stämmodag och en exkursionsdag. I år var inget undantag och dag ett hölls ett seminarium med temat, ”Which multifunctional management of the forest in context of climate change?”

Seminariedagen inleddes med välkomsttal av ”the President of the Department Council of Eure et Loire, Mr Christophe Ledorven” och sedan öppnade UEF’s ordförande Michael Diemer kongressen. Det var många som deltog med presentationer under seminariedagen och jag ska inte ingående beskriva vad respektive talare pratade om men sammanfattningsvis så kan man säga att det är väldigt lika frågeställningar som vi har att jobba med, men kanske med en än tydligare inriktning mot att den skog som vi har nu måste vi vara rädda om och bevara.

Stämmodagen, dag två, förlöpte väldigt bra tills vi kom till punkten som berörde vårt remissvar till EU-kommissionen rörande EU’s skogsstrategi. UEF’s styrelse hade förformulerat vårt remissvar och gick igenom det i detalj. Remissvarets innehåll var kortfattat att man ställer sig bakom EU’s skogsstrategi men att man vill att det ska vara mer inflytande på hur det ska genomföras av skogligt kunniga representanter och att det måste finnas nationella skillnader i genomförandet.

Här blev det diskussioner. Det ledde till att det formerades lite spridda grupper som ville ha ändringar i skrivningen och spridd kritik kom också på att styrelsen formulerat ett remissvar utan förankring hos medlemmarna. Fem olika förslag på ändringar togs upp till omröstning men den som till slut gick segrande var en ändring som Finland och vi satte som väldigt viktig, en ändring som ytterligare tydliggjorde att det måste vara de skogligt kunniga som styr skogsfrågorna.

Stämmodagen avslutades med att ny styrelse för kommande fyra år valdes och den enda egentliga skillnaden var att Herve Nemoz-Rajot, Frankrike, avgick efter 16 år i styrelsen och ersattes av Francoise-Xavier Ricot, också han från Frankrike.

Dag tre, exkursionsdagen, inleddes med en bussresa från Chartres till Senonches i regionen Perche. Det som då slog mig var att vi ser ingen skog utan det är ju bara åkermark längs vägen. Väl framme i Senonches så fick vi ett välkomsttal vid Skogshistoriska museet i slottet i Senonches av Borgmästaren, Xavier Nicolas. Vi gjorde en rundvandring i museet innan vi åkte vidare ut till statsskogen och värdar där var ONF (National Forest Service) och deras anställda. Statsskogen där är ett område på ca 4200 ha och en del av den är också natura 2000 område.

Inom natura 2000 området vill man sköta skogen genom fri utveckling och inga åtgärder alls tillåts. Det är främst ekskog och den art som man prioriterar och värnar mest är mellanspetten.
Besöket i den skötta skogen, ett ekbestånd i åldern 170–180 år, är en skog där man också hade tagit ut de ekar som används vid återuppbyggnaden av Notre Dame i Paris som ska återinvigas 2024.

En sak som framkom som lite märklig i den skötta skogen var att det saknades död ved som stående träd eller på marken. På vår fråga varför det var så fick vi svaret att det var för farligt att ha stående döda träd ...

Efter lunch avslutade vi vår exkursion i skogen med ett besök hos en privat markägare ”Mr Bertrand Monthuir” som äger 1200 ha på ett område som heter ”Bois Landry”.

Han hade jobbat mycket med samverkansfrågan mellan vilt och skog och då främst för att få en jämvikt mellan hur stor population av rådjur som det var möjligt att ha utifrån betesförhållande. Han bedrev också utbildning i de här frågorna och hade väldigt många som ville komma och delta i utbildningen samt att vara jaktguider på området. Han hade också startat med upplevelseturism där besökarna kunde bo bland annat i trädkojor.

Tilbaka i Chartres avslutades kongressen med sedvanlig avslutningsmiddag och tacktal. Finland står som värd för GCM 2022 och välkomnade oss alla dit nästa år.
Sammanfattningsvis en bra kongress och den är viktig för oss som jobbar inom skogsnäringen. Inte minst för att vi ska förstå de olikheter som finns mellan länderna i skogens betydelse men också för hur vi gemensamt kan hjälpas åt för att få skogens röst hörd.

Frankrike som skogsland
– lite bakgrund –
I Frankrike består landarealen av 12% skog dvs ungefär lika mycket som vi i Sverige har avsatt som skyddad skog idag. Skogen består framförallt av ek och barrträd är i stort sett bannlysta. Att man ur det perspektivet har väldigt starka åsikter om att skogen ska skyddas och att det är viktigt med biologisk mångfald och kontinuitetsskogsbruk är då kanske inte så konstigt.

Det som blir konstigt är att vi i Norden får så stora krav på oss att göra likadant. Vår areal med produktionsskog är ju att jämföra med Frankrikes areal av åkermark.

Thomas Esbjörnsson